Om, det är något jag vill att mina barn skall lära sig, så är det att se till att ha kul!
Uttrycket – livet blir inte roligare än man gör det, är för mig väldigt sant.
Livet är som en berg- och dalbana, det kommer att hända roliga och sorgliga saker om vartannat.
En del av de saker som händer oss, kan vi inte alltid påverka hur mycket vi än skulle vilja.
Vi vill ju att alla skall få vara friska och leva med oss här på jorden, men, tyvärr vet vi att så blir det inte alltid. Det är för mig det som har varit det svåra att hantera, förluster av nära anhöriga och vänner.  Sorgen har stundtals ätit upp mig inifrån och ut och det är också OK att det får kännas så, göra ont, men inte hela tiden. Det måste också få finnas plats för liv och skratt. Min mamma sa alltid att – det är inte hur man har  det, utan hur man tar det, som är det viktigaste att leva efter. Det är sanna ord och de går att leva efter om man tränar på det, för det kommer inte av sig själv… det är en av livets hårdaste träningar vi pratar om- att ändra vårt sätt att tänka, så att vi tänker på ett sätt som vi mår bra av!
I min omgivning möter jag många människor med olika livs berättelser, en del ljusa och en del mörka, det gemensamma för dem som jag kommer ihåg, är att de alla försökt att göra något av det som de har hamnat i. De har alla insett att de är en del av sitt eget liv!
I min närmiljö träffar jag människor, oavsett om jag vill det eller inte, då det ingår i det sociala spelet i samhället, att vara förälder. Som förälder måste du möta andra människor som du annars aldrig hade behövt prata med, för att vi har barn i samma klass, samma träningsgrupp etc.
Det är i de sammanhangen jag ofta kommer på mig själv med att tänka: Vilken planet kom hon eller han ifrån? Vi har så oerhört olika värderingar, livsfilosofi och sätt att agera på. Det vi har gemensamt är att vi alla är föräldrar och förväntas då vara vuxna ( då barnäktenskap inte är tillåtet i Sverige).
Våra barn möts dagligen och jag önskar bara att alla föräldrar ställer sig samma fråga som mig. Vad vill jag lära mina barn?

Då hade kanske inte en barnpsykolog jag träffade behövt känna att de barn jag har i samtal är egentligen inte de barnen som är i störst behov av samtal, då de har helt sunda värderingar och känslor. Det är de andra barnens föräldrar som är orsaken till att andra barn mår dåligt. Det är många barn idag som uppfostras av paddan och mobilen istället för sina föräldrar, de är själva lika upptagna av sin padda, sin mobil och sitt personliga varumärke. Att de glömmer av att de har ett ansvar som förälder att ge barnen ramar och kramar.

Vad jag vill lära mina barn förutom humor, prestigelöshet, snäll, läsa, träna, umgås, perspektiv, prioritera, förbereda, balans etc vet jag inte helt idag, då även jag tvivlar på vad som är rätt och fel?

Kommer de att överleva med de sakerna i det jag upplever, kalla mentalt inkompetenta samhälle vi idag lever i…
Där få inser att 90% av våra beslut baseras på den känsla vi har…
Regnet öser ned och det är den 1 maj idag, kanske är det våra nära och kära där uppe som gråter åt mitt pessimistiska inlägg och demonsterar mot mig 😉
Ok, jag tar den och tänker att det kommer att bli bra, samhället och vi dess invånare kommer att komna till insikten att – Vi har det så himla bra, så nu är det dags att vara glada när vi kan och vara snälla!
Jag ser en solstråle tränga igenom 🙂

Kram på Er och har ni hört den om Osborn 😉